Artikel / reportage

1 a) Jag tycker det är en lite naiv lösning. Det är ingenting som kommer hålla i längden och elever i skolorna har ju sina mobiler som är privata som de kan gå in på. Dessutom det kommer ju nya sidor hela tiden.
När vi ska söka efter information är det det svårt att bara tillåta vissa sidor om man ska få fylliga svar/ text. Vi ska ju inte heller vara inne på de sidorna under skoltid så de som blir utsatta gör lite fel också genom att fokusera på fel saker. Utanför skolan kan man ju inte blocka sidorna som ask.fm heller, och om man skulle ta bort sidan kommer det inom kort dyka upp en ny.

b) Det finns en rubrik och ingress. Ingressen är dock lite svag och otydlig men de förklarar vad ask.fm är för en sajt i alla fall. Texten är skriven ur ett objektivt perspektiv utan sina egna åsikter, men har lagt till vad det finns för andra åsikter och en del siffror som gör det mer trovärdigt och lätt att få en överblick. Ämnet är aktuellt just nu för sidan är i bruk.

c)
•Det är okej att prata med främmande folk men låt bli att lämna ut någon privat information. Känn helst personen innan du accepterar den på några sociala medier.
•Lägg inte ut opassande bilder på dig som sedan kan vändas emot dig. Du behöver inte vara paranoid men tänk efter så du inte skickar något lättklätt.
•Ta inte åt dig om du får någon elak kommentar, personen vill trycka ner dig för att själv komma högre upp.
•Gör inte saker DU inte vill, inget bara för att vilja vara någon till lags. Om den inte respekterar detta ta bort den eller blocka så den inte kan skrämma dig med hot och annat.
•Det finns risker med att ha en sida som ask.fm, om det inte är jätteviktigt för dig så lått bli. Du kan fortfarande kolla på andras frågor och svar men om någon har något de vill fråga dig kan de komma fram till dig i verkligheten och säga det.

2. a) Det är svårt att kontrollera hela internet. Det bör finnas gränser, vilket det gör idag. Men jag tror att man ska jobba utanför nätet, bygga upp unga människors självförtroende och se till så alla har en trygg punkt som tex hemma. Då är det nog svårare att trycka ner folk. Dock om det är större saker som hot bör man gripa in och anmäla om nödvändigt.

b) Den är lite liknande en artikel i hur den är uppbyggd, men skillnaden är att det som skrivs om inte är aktuellt precis just nu. Det är inte något som en forskare kommit fram till igår utan något lite mer övergripande som kan ha hänt för länge sen.

c) Nätmobbningen har ökat och handlar ofta om utseende. Detta sänker framförallt unga flickors självförtroende. En forskning har visat att vart sjätte barn som går i årskurs fyra har blivit utsatt. Tidigare har man inte vetat att det sänker sig så långt ner åldrarna. En professor i psykologi och en doktorand har gjort en studie om det här som har dragit till sig uppmärksamhet. 5 De yngre blir mest utsatta då vuxna har dålig koll på att de är på nätet och barnen vet inte hur de ska hantera situationen. Med detta sagt tycker det alltså att vi ska satsa mer på barn i yngre åldrar. Ju högre upp desto mindre är utspridningen på mobbning. Undersökningen visar också att många är för unga för att befinna sig på sajterna som tex FaceBook. Men mobbningen som sker på nätet är ofta kopplad till det man bli utsatt för i verkliga livet också, som tex i skolan.

IRL

1. Inte riktigt tillräckligt mycket ansvar. Om Elias inte vill snacka så borde pappan låta honom vara. Kontakta någon annan som kan prata med Elias. Göra hemmet tryggt så han har en trygg plats att komma till. 
2. Rektorn på kontoret. Bildläraren som inte bryr sig. Pappan och lillebrodern.  
3. han är en tyst person som stänger in sig. De vuxna har svikit honom innan, varför skulle de göra det nu? ”ingen bryr sig ändå”. 
4. Ha ett möte med föräldrarna. Att de vuxna bör bry sig, och stoppa folk som mobbar. Vara mer känsliga runt Elias så han inte blir mer utsatt. Prata med de andra i klassen. 
5. Nej, man kan inte hindra folk från att göra det i verkliga livet. Vi i vår ålder borde kunna skilja på film och verklighet. 
6. Man ska markera att det inte är okej att någon behandlar en dåligt, men man behöver inte slåss. Man kan hämnas på ett sätt som inte skadar någon fysiskt eller psykist, utan t ex bara berätta sanningen. 
7. Nej, det är redan två mot en, så det var inte självförsvar. Det är inte okej att droga någon heller. 
8. Deras plan var bra, de visade hur det faktiskt går. Och mobbarna har redan kommit undan med så mycket. 
9. För att hämnas, och visa folk hur det går. Och få folk att notera, reagera. Han såg ingen annan utväg och kände som att ingen brydde sig. 

Danska - Svenska

Abernes konge - Apornas konung
Badebukser - Badbyxor
Børn - Barn
Skurke -
Lommekniv - Fickkniv
Mægtig høj - Väldigt hög
Mand - Människa
Tabte - Förlorat
Pæretræ - Persikoträd
Råbe - Rop
Billederne - Bilderna
Almindeligt - Allmänt
Alligevel - Ändå
Hov - Hallå där
Skuffet - Besviken
Begyndte - Började
Slæbt - Dras
Spurgte - Bett
Slet - Klar
Gider - Kommer

Argumenterande text SV + NO

Här är länken till drive-dokumentet.

Modiano, Patrick

1. Ska ta nobelpris i litteratur detta året (2014).  
2. Född samma år som ww2 slutade.
3. Han är den 15:onde fransmannen som får priset i litteratur, inte en ända fransyska har fått det.
4. Hans föräldrar var jude (ev. italiensk) och belgisk, men de bodde i Paris.
5. La place de l’Étoile, skriven 1968 var de värk han slog igenom med och han har kunnat försörja sig som författare sedan dess.
6. Han har inte mycket offentliga framträdanden vilket har lett till vissa kanske falska rykten.
7. Hans centrala ämnen brukar vara minne, glömska, identitet, skuld och strävning efter försoning.
8. Unikt sätt att skriva romaner.
9. Påverkad utav andra världskriget i sitt skrivande.
10. Han har skrivit barnboksmanus. 

Artikel

HÄR!!!

Oväntat

Efter ett års jagande kom jag äntligen ifatt z03.

Det visade sig att hon hade hållit sig gömd i huvudstaden, något som gjorde mig helt förkrossad. Jag menar z03 som alltid älskat de djupa skogarna och de vindpinade klipporna. Inte undra på att hon hade blivit tvungen att ge sig av när sjukdomen fick fäste i hennes hjärna. Smittade flyr alltid från sådant de tidigare älskat.

Ändå skakade jag på huvudet när jag fick veta var hon fanns. Den gamla z03 skulle aldrig ha satt sin fot i huvudstaden. Men nu satt jag här och tömde min tionde kopp kaffe på den gamla färjeterminalens söndervittrande parkeringsplats, beväpnad endast med mitt förstånd och en ryggsäck full med gamla minnen. I kaffets svarta spegel kunde jag se den grå himlen darra i takt med mina hjärtslag. Hon sitter framför mig och pillar bort lite smuts som kommit in under hennes nagel, något hon inte hade brytt sig om ett år tillbaka. Beslutsamt reser hon sig upp och börjar gå ner för den lilla innergatan, tillbaka till hennes jobb i en liten klädbutik. Jag försöker ropa efter henne men det enda jag får till svar är hennes ryggtavla som blir mindre och mindre ju längre bort hon går. Flåsande och med långa snabba steg kommer jag ifatt precis utanför butiken och lägger min hand på hennes axel, men hon rycker bara på den och går in. Hon gör det väldigt klart att hon inte vill ha mig här, det gör ont men jag vet samtidigt att det är sjukdomen som talar och att hon har det svårt. Inne är det många kunder så det är svårt att prata med z03, men i farten försöker jag berätta att hon är tvungen att förstå att detta inte är som hon brukade leva.

Jag köper en elfte kopp kaffe och två chip så jag sen kan koppla ihop våra tankar, på så sätt kan jag förklara och visa henne vem hon verkligen är Jag sätter mig utanför affären och väntar på att hon ska sluta för dagen. Efter några timmar utav att kolla på främmande människor märker jag knappt att hon går förbi i folkmassan, men hon ser mig och hennes steg blir allt snabbare ju närmre jag kom, men i de klackarna hon har på sig kommer jag ifatt direkt. Efter ett tiotal meter får jag henne att stanna och se på mig. Jag visar att jag har två chip så jag kan förklara utan några lögner vad hennes sjukdom, Oditor, gör mot henne. 

Den byter plats så att allt hon tidigare avskytt, tycker hon numera om och tvärtom. Vi var bästa kompisar innan när hon bodde i vår lilla by men nu när hon flyttat till huvudstaden och skaffat ett jobb har  jag inte fått höra något från henne och inte ens var hon var. Innan brukade vi vara ute i skogen jaga, hoppa från de höga klipporna ner i havet och bara leva. Men nu handlar allt bara om hur hon ser ut och att inget får vara det minsta smutsigt, istället för att plocka ett äpple från trädet och äta skulle det putsas, skallas och sen bli delat sex stycken lika stora bitar. Men nu när hon ser hur hon hade haft det tidigare lyser det i ögonen på henne. Leende tar jag ut chippet igen och tittar frågande på henne. 

”Funkade det?”

Hon kollar in i mina ögon, men gnistan är borta. 

Processen tar mycket längre tid än jag tänkt och jag börjar tappa tålamodet efter att flera veckor har passerat men jag vet samtidigt att det går åt rätt håll. Hon har börjat acceptera mig men vi gör fortfarande de saker hon väljer efter förändringen. Men med tiden går det framåt. Vi är ute och cyklar i solen när en liten hund kommer utspringande på vägen, z03 måste väja och tappar balansen. Hon slår i huvudet men reser sig igen, men ser nu föraktfullt på mig. Skit också… 

Sjukdomen började ta över igen. Precis som att börja om från ruta ett igen och nu måste jag ha en ny metod i och med att den föregående uppenbarligen inte funkade riktigt som planerat. Min idé är att ta med henne ut i skogen, visa de fysiska ansträngningarna som hon alltid tidigare törstat efter. 

På lördag ska hela jaktgruppen ut i skogen och just nu är det det bästa jag har så jag sa att det skulle bli en överraskning och hon gick glatt med på det utan fler frågor. Men så som hon precis kom klädd ut från från sin lägenhet har jag bara sett folk i skyltfönstren ha på sig, svarta läderbyxor, långa spetsiga bruna skor och en stor brun pälsjacka som når henne ner över höfterna. Men jag har inte tid att bli osams med henne just nu så jag ber henne bara hoppa upp bakom mig på motorcykeln och hålla i sig. Hon pipper bakom mig när de stora statsvägarna byts ut mot slingriga små stigar och en skyllt som visade att vi lämnat Larbert och istället kommit in i Balforn.

”Känner du igen dig?” hojtar jag bak.

Hon skriker lite för högt tillbaka i mitt öra att hon sett det via chippet, men inte kommer ihåg det själv. 

Precis när de håller på att stänga vapenförrådet ser de oss och ler. 

”Så du fick henne att gå med ut på jakten? Det var något nytt!” säger en kraftig man mot oss. 

Z03 tittar förskräckt från mig till mannen för att se om vi skojar, men till sist skakar hon långsamt på huvudet fram och tillbaka.

”Inte en chans att jag tänker använda ett vapen! Är ni galna?!” 

”Du har gjort det förut, och då var du ganska duktig faktiskt.” svarar jag.

Hennes ögon skiftar från stora till bara smala springor.

”Jag kan gå med, men inget vapen.”

”Bra! Du kan ju hänga på y85 i och med att ni känner varandra bäst här. Dessutom är det bra om någon visar hur man gör och han är en mästare på att lära ut hur man siktar. Så vi ses här när solen är på väg ner eller om ni fått något byte.” 

Innan vi går får hon tillbaka hennes gamla jakt kängor men vägrar byta om till resten av ombytet. Så med henne hoppande från sten till sten för att inte nudda mossan tar vi oss allt längre in i skogen. 

Vi ser ett rådjur så jag viskar i hennes öra hur hon ska hålla i pistolen jag blev tilldelad. Hon sluter ena ögat och där står vi sida vid sida och andas in samma luft, som på gamla dagar. Hon skjuter men kraften gör att hon knuffas bak mot mig och missar målet. Jag skrattar lite lätt och ler mot henne när hon kollar upp för att få bekräftat att hon gjorde rätt. Vi går vidare ut i skogen och ser fler djur, så jag säger åt henne att ta min extra pistol och gå till andra sidan. Men när hon går runt snubblar hon på en trädrot så det börjar prassla i löven. Ett skott avfyras och innan z03 återfått balansen helt igen hör jag hennes skrik och åter falla till marken. Alla djur börjar panikslaget springa iväg från där skottet avlossats, men jag kan inte se det som dött, något som ligger kvar. På andra sidan ser jag bara ryggen av pälsen färgas röd av blod, och för första gången på år skriker jag bara rakt ut. Z03 reagerar inte och jag kastar mig över till andra sidan. Men jag ser det perfekta skottet rakt mot hjärtat, och mannen som tidigare hjälpt oss står lite längre bort med chockad min. När jag når fram till z03 vänder jag henne för att se så att hon andas, men det är redan för sent. 

Science Fiction

Framtidsberättelse, ofta med mycket ny teknik eller nya mediciner, men även ett nytt samhälle.
Kritisk syn på framtiden. Inte "overkligt", alltså det skulle kunna hända fast det inte verkar så troligt alltid.
Hungerspelen- Suzanne Collins, 2001-ett rymdäventyr- Arthur C. Clarke, Apornas planet-Pierre Boulle, I am number four- Pittacus Lore.
+
 - ofta i framtiden
 - inget övernaturligt
 - beskrivet på ett trovärdigt sätt
 - varnar för framtiden (många skrevs under 2:a världskriget), skildras som skrämmande/otäck
 - mycket fokus på avancerad teknologi
 - OBS - personer, miljöer, händelser är trovärdiga

OBS! Jämför m. fantasy: sci-fi = onaturliga inslag, men inte övernaturligt.

 - cyberpunk = science fiction med multinationella företag som styr samhället
 - tekniken har trängt in i kroppar
 - högteknologi + misär
 - ingen trygghet
 - internationell cybervärld

 - Jules Verne
 - 1800-talet
 - huvudperson: vetenskapsman, ensam människa
 - fantastiska resor
 - allt mer pessimistisk

Cyberpunk - skillnader:
1] teknologin finns i oss - här har teknologin tagit sig in i våra kroppar. En del kroppsdelar är konstgjorda och hjärnan är kopplad till en dator, osv..
2] cyberspace - händelserna utspelar sig nu inte bara i den verkliga världen utan i cyberspace som är en samverkan mellan människans medvetande och datorsystem
3] misär - här är misären stor. Cyberpunkens samhällen består ofta av slumområden, nerdrogade människor och människans liv är inte värt mycket. Det samhället vi lever i nu är som bortblåst och kärlek och vänskap är inte högt värderat.

Sci-Fi - olika verk

Svålhålet - Mikael Niemi
Den utvalde - Lois Lowry
Fem veckor i en ballong -
Till jordens medelpunkt -
Från jorden till månen -
Jorden runt på 80 dagar -
En världsomsegling under havet - Jules Verne
The Terminator
The Matrix
Fahrenheit - Ray Bradbury
The Hitchhikers guide to the galaxy - Douglas Adams
Jurassic Park

Fantasy

I Fantasy finns nästan alltid något övermänskligt eller magiskt, en "hjälte" och  något som försöker sabotera. Det är ofta likt en sagovärld eller från förr i tiden. Portal över till en annan värld (Narnias garderob tex.). Hjälten får ett uppdrag vilket blir bokens handling. Den onde vill kanske ta över världen och hjälten behöver skydda den med sitt liv till de kommer närmre och närmre en lösning.
Science fiction- Kan ej hända just nu.
Fantasy- Kan ej hända i verkligheten.

Ringarnas herre- J.R.R Tolkien, Narnia- C.S Lewis, Harry Potter- J.K Roling, City of Bones-Cassandra Clare.

+
innehåller ofta/kan innehålla:

 - kamp mellan det goda och det onda (det är lätt att se skillnader), det onda försöker ofta 'ta över världen'

 - ett uppdrag på liv och död

 - portaler till parallella världar, ganska ofta

 - påhittad värld - fantasy (overklig)

 - övernaturliga inslag
 - magiska krafter
 - miljöerna känns "medeltida"

Exempel på fantasy-verk och författare

Böcker: 

 - Narnia (C.S Lewis)

 - The Lord of the Ring [x3] (J.R.R. Tolkien)

 - Resan till kejsaren (Ylva Karlsson)

 - Harry Potter (J.K Rowling)

 - Guldkompassen (Philip Pullman)

 - Sprickor i tiden (Vivien Alcock)

Dystopi

Negativ samhällsberättelse om framtiden. (Men miljön känns ofta som från förr i tiden)
Jfr: Utopi= ideala samhälle i framtiden. Överdrivet bra.
Vad andra (samhället) tycker är bra. En högre makt.
Samhällskritik: speglar tiden, vad de tycker är dåligt.
1900-tal: teknologi, övervakning.
2000-tal: miljöproblem, överbefolkning, medicinsk forskning, makt, kontroll.
Ex) Hungerspelen Suzanne Collins, Oönskad Gemma Malley, Divergent Veronica Roth, Wall-E, Terminator, Kallocain, 1984, Gullivers resor Jonathan Swift, Apornas planet.

+

En dystopi innehåller: 

 - negativ samhällsberättelse om framtiden. 

 - jfr: UTOPI: idealsamhälle i framtiden

 - vad andra (samhället) tycker är bra

 - samhällskritik: speglar tiden

 - 1900-talet: teknologi, övervakning

 - 2000-talet: miljöproblem, överbefolkning, medicinsk forskning, makt, kontroll

Exempel på dystopier: 

Böcker:

Hungerspelen - Suzanne Collins

Oönskad - Gemma Malley

Divergent - Veronica Roth

Kallocain - Karin Boye

1984 - George Orwell

Gullivers resor - Jonatan Swift (en av de tidigaste dystopierna)

Brave New World - Aldous Huxley

Filmer:

Terminator

Wall-E

Mening, konjunktioner mm.

Förra(proposition) året(substantiv) gjordes(verb) en(räkneord) låt(substantiv) som(konjunktion) heter(verb) The Monster(substantiv), med(konjunktion) två(räkneord) stycken välkända artister(substantiv).

Deckaren

Recension till Besatt

Besatt av Annie Cassidy

•Boken handlar om Elise, en sextonårig tjej som är hemligt förälskad i sin granne, klasskompis och barndomsvän, Carl. Hennes storebror har precis blivit dömd för misshandel efter att ha kommit hem från sin tjänst inom militären och ska sitta ett år i fängelse. Carl som också kände hennes bror, Andy, stöttar Elise och hennes mamma lite, men ser henne fortfarande bara som en vän eller Andys lillasyster. Men Elise är beredd att vänta. 

Men snart börjar Sandy, en ny tjej på deras skola. Hon är lång, small, blond, kortklippt och amerikan, dvs. raka motsatsen från Elise. Det tar inte lång tid tills Carl och Sandy hittar varandra och blir ett par, som Elise tar ganska hårt. Men en dag vill hon inte vänta längre, hon måste göra något för att han ska öppna ögonen och se att det är henne han vill ha. Hon gör allt hon kan för att sära på de, med små kommentarer som skapar stora konsekvenser och svartsjuka. Hon sköter det inte vidare schyst, utan hånglar med andra killar, ljuger om Sandys och en vän till hennes relation, så Carl ska bli arg och lämna henne. Det går aldrig hela vägen, så hon tar de ett snäpp till, ett snäpp till, men en dag går det för långt. Hennes besatthet har stigit henne över huvudet och hennes nästa drag blir det sista.

•Elise är en tjej på sexton år som bor med hennes mamma och i vanliga fall hennes storebror som nu sitter i fängelse. Kort, kurvig med långt mörkbrunt hår. Hon är galet förälskad i grankillen, Carl. Men hon tappar till sist kontrollen...

•Jag själv har varit med om något liknande, men i mycket lägre grad. En kompis, jag och en kille som min kompis gillade väldigt mycket. Dock försökte ingen sabotera i och med att vi var nära vänner tillskillnad från Sandy och Elise var. Annars har jag aldrig riktigt varit med om ett så stort triangeldrama som det blev i boken. Fast den är ändå realistisk och har säkert hänt flera gånger. Det är roligt att läsa något som mycket väll skulle kunna hända, det blir lättare att leva sig in och man kan se det spelas upp medan man läser. 

•Analys-  

-Detta är nog mest en ungdomsbok och kärleksberättelse +lite tragedi.

-Boken är skriven i tredjeperson.

-Till största del är den uppbyggd i kronologisk ordning. Men i början(prologen) får man en kort bit av vad som sedan kommer hända i slutet. Men annars kommer allt i ordning.

-Prologen är som jag skrev en del av slutet. Men sen i första kapitlet är rättegången där Andy fälls till 1 års fängelse, sen det vardagliga efter det. Hur det klarar sig med en familjemedlem borta, hur hon har det i skolan osv. 

Avslutningen tänker jag absolut inte skriva om, det sabbar ju allt om någon känner att den vill läsa den. Men den är ganska drastisk så det skulle nog inte bli så bra om de skulle komma ut fler böcker.      

Jag tyckte supermycket om boken. Som jag skrev innan är den realistisk så man kan leva sig in i den på ett annat sätt än tex en action-film. Skulle absolut rekommendera den till ungdomar (folk mellan 12-20 ungefär).     

Uppsats -Språket

Det finns många som säger att språket är en del av ens identitet, och jag är beredd att hålla med dom. Första intrycket säger många hänger på utseendet, men är det bara det? 

Efter ett tag sen tror jag inte det spelar så stor roll, men i början är det nog en stor sak hur någon i din omgivning talar. Inte bara på dialekten utan också hur den utrycker sig.

      Det är väl lite som med kvinnor och män, många skulle nog döma i början om en tjej var i ett killgäng eller tvärt om. Men efter tids nog så spelar det inte så stor roll och man ser människa på personligheten istället. 

      Många har forskat på om kvinnor och män är olika och de har hittat vissa skillnader. Dock skulle nog många säga att det är stor skillnad mellan män och kvinnor, men är det egentligen så uppenbart? Med vissa undantag tror jag faktiskt det finns viss skillnad, dock tror jag inte den är så stor. Många tänker nog tillbaka när kvinnorna skulle vara ordentliga och männen(i ung ålder) skulle vara stökiga (eller det var i alla fall mer tillåtet). Ofta kan det vara så att man tar det för givet, och faktiskt inte kollar på hur det egentligen är. 

     I samhället hör man ofta ”Kvinnorna blir orättvist behandlade”, men är det verkligen så synd om dom? Visst kvinnor och män blir orättvist behandlade ibland, men det kan ju också vara på andra hållet, att kvinnor behandlar män orättvist. Män förväntar man sig ska våga mycket mer, de ska vara stora, starka och klara av att ta hand om ett företag tex. Det kan ju bli en hel del press på det sättet med.

     På kvinnor är det istället mer att de måste vara smarta, lugna, vackra och inte dra till sig uppmärksamheten så mycket. 

  Med detta vill jag komma att det finns mycket förutfattade meningar, men att de inte alltid stämmer in. Man kan inte dra alla över en kant, nu har det ju kommit ”hen” istället för att säga han eller hon så folk ska få bilda sig sin egen uppfattning. Det kanske kan vara en bra idé ibland, men om jag ska vara ärlig så är jag inte så mycket för det. Istället tycker jag att man ska vara stolt för vem man är, vad man gillar att läsa och sånt. För det bör ju mest förkomma i böcker i och med att men ofta ser om det är en kvinna eller man i verkligheten.    

      Tillexempel på kroppsspråket, det är något alla använder sig av. Det som inte många tänker på är att det säger mer än 50% om dig. Man kanske märker snabbt på någon om den är sur eller glad, men den brukar inte behöva uttala sig om det. Vid fina tillfällen brukar man ju säga att man ska sträcka på ryggen och upp med hakan, då uppfattar andra dig nog som att du har klass, självsäker och vet vad du gör. För om du skulle gå och kolla ner i marken och inte hålla upp kroppen, ner med axlarna så kommer nog folk inte ha lika stor respekt för dig. Det är ju såklart upp till en själv, men alla gester du gör som folk kommer att se, de kommer du ju också ta dig för. Ett ställe som man kan se det på extra tydligt är på en teater, eller bara på en film. De säger oftast inte rakt ut hur de känner sig, men du ser ju direkt om personen är glad eller ledsen. Varför? Jo, för den är medveten om sitt kroppsspråk, har kollat på hur folk gör när de verkligen är tex. ledsen, då kan de bara göra likadant. För oftast så är ju inte folk ledsna just när de ska spela in eller spela upp en scen.       

      Med sin kropp kan man ju också styra lite över andra. De som använder sig av härskartekniker har ju antagligen ett annat kroppsspråk än de som dom härskar över. Fast de använder ju andra saker också, som att snacka skit bakom ryggen på de lägre, man trycker alltså ner andra för att ligga på toppen själv. Om du inte gör som de säger är du inte längre viktigt och då försöker du istället få andra att tycka illa om dig. 

     Det finns hur många härskartekniker som helst och vissa är svårare att se än andra. Man kan ge en ”komplimang” för att få den att hämta något till en. Men för att använda sig av det måsta man nog ha en viss status från början, snyggt utseende, stark personlighet eller något som sticker ut på ett till synes bra sätt. Jag har själv blivit utsatt för detta i ett flertal år när jag var lite yngre. En var boss, och henne skulle alla följa. Hon hade tre stycken som följde efter henne hela tiden och gjorde precis vad hon bad oss att göra. Detta höll på i drygt 4 år. Men under de åren var vi aldrig alla fyra, utan alltid tre. En utav oss tre var alltid utanför, fick inte vara med och vi var taskiga mot den. Det hjälpte inte att säga förlåt till henne, fast än man inte gjort något, man var hennes vän när det passade henne. Jag tror egentligen inte hon behövde använda sig så mycket av det de tre sista åren kanske, för så visste hon ju redan att vi lydde vad hon sa, och vi visste att när den som varit utanför kom in, då var det nästa persons tur att åka ut. Därför var vi ju också emot den som var utanför, för vi ville ju inte vara där själv. Men hon som ledde vår grupp kunde alltid komma och säga, ”Ne, jag är inte så sur på henne längre”, och sen blev de vänner igen. Vi accepterade vad hon gjorde och på så sätt byggde vi ju upp vem hon var. Hon kunde bokstavligt talat komma och slå ner en och nästa dag skulle allt vara okej för alla. 

      Vi var så blinda för allt hon gjorde, för när man väl var med henne så var livet superroligt. Det slutade med att att två i vår grupp bytte skola, en av de var hon som var högst uppsatt. Konstigt nog tror jag ändå att jag saknar henne, jag vet inte om det är en del av härskartekniken som gör det, men jag tror knappast det. För den som utför härskarteknikerna behöver inte alltid vara en dålig person, bara hamnat fel och kan behöva lite hjälp med att komma på rätt väg igen.

Min slutsats är att språket är nästan hela du, hur du är, hur du känner och vad du uttrycker. Enligt mig är språket nästan hela din identitet. Jag tror dock inte allt i ditt språk är lika viktigt och vissa saker kan uppfattas fel och inte i närheten av vad den som försöker förmedla det vill. Men det är hur du kommunicerar med andra, alltså en superviktig sak att tänka på.

Uppdraget

Här kommer min länk till min skrivuppgift "Uppdraget"

Enjoyyyyyy!

Utvärdering av radiodebatten

1. Hur har samarbetet i gruppen fungerat?

- Jag jobbade med Johan och Alexander S. Och vi hade ämnet "skoluniform". Oftast funkade gruppen bra. Vi hjälptes åt med vad vi skulle säga, så att alla var delaktiga och inte bara den som pratade. 

2. Vad har gått bra?

-Vi hade rätt starka åsikter om vad vi tyckte, så det var inte jätte svårt att komma på argument. Dock var det ingen som egentligen tyckte att man skulle ha skoluniform så motargumenten var lite svårare att komma på.

3. Vad har varit problematiskt?

- Med den tiden vi hade fått hade vi inte hunnit klart, så det blev lite stressigt. Vi hade inte hunnit spela in sista biten, och i och med att vi nästan aldrig träffas utanför skolan blev det lite svårt. Men vi han i alla fall göra den till slut

4. Var instruktionerna och datorgenomgången tillräcklig?

-Ja det tyckte jag. Vi hade inga svårigheter med själva uppgiften eller tekniken. 

5. Vad har du lärt dig? (Argument, grupparbeten/samarbete)

-Jag har sett vissa tekniker som man kan argumentera på. Det kan göra att man på ett bättre sätt kan få igenom sin vilja eller åsikt. Vad jag har också har lärt mig är att jag måste ta vara på den tiden vi får, så vi inte hamnar efter och får göra det vi kunde göra i skolan hemma i stället. 

Shit happens!

Det var en varm dag sommaren 2012. Jag hade fått med min bästa vän Magdalena till vår sommar stuga. Det ligger långt ifrån någon stad, den lilla gruppen hus kallas Äskestock. Så min pappa skulle in till den närmsta lilla sommarstaden Västervik. Magdalena och jag bestämde oss för att följa med en liten bit, men hoppa av efter ungefär halva vägen. Det ligger ett stort godishus med några bänkar utanför. Det fanns även en fotbollsplan där. Så när vi varit i affären gick vi till fotbollsplanen. Dock hade vi tyvärr glömt en boll, men vi gick runt lite i det blöta gräset och pratade. Efter en liten stund såg vi tre äldre killar utanför, så vi började skoja lite om att ”tänk om de skulle komma hit!” Och då trodde vi att de bara skulle gå förbi, men efter en liten stund visade sig de också skulle in på fotbollsplanen. I och med att vi egentligen inte var med i någon klubb eller något sånt, tyckte vi det var pinsamt att bara stå där. Så när de började ropa, vinka och hålla på gick Magdalena in bakom ett litet bollförråd. Men dum som jag var stod jag bara kvar. 

Det var blöt skog runt hela fotbollsplanen utom en liten grind, och de var där de stod. Men värken Magdalena eller jag ville gå förbi dem, så vi beslutade att försöka gå igenom skogen! Men den var ganska så tät så när vi gått en bit visste vi inte vart vi skulle. Gräset och träden hade fångat upp mycket vatten, så allt runt en var blött eller fuktigt. 

Efter en stund kom vi till ett staket, men på andra sidan såg vi det stora gula godishuset. Tyvärr kunde vi inte gå ner där för vi var uppe på en klippa. Barnen nedanför pekade upp mot oss och sa ”Kolla mamma! Det är någon som är där uppe!” 

Så vi fick helt enkelt fortsätta gå. Fast jag, helt enkelt var det kanske inte. Vi kom till något som såg ut som en övergiven stuga. Så vi fick ta en liten omväg runt den. Efter att vi flera gånger ramlat, såg vi en öppning! Dock ledde den till en stor väg, och på andra sidan skogen som vi försökte komma till. Men fast beslutna gick vi åt rakt motsatta riktng. Och ja, nu såg vi det! Den lilla vägen som vi nu letat en bra tag efter. Men återigen fanns det en hake, vi skulle ta oss ner från en backe. Den såg både blöt och slirig ut, dessutom fanns det massor av tagbuskar där. Men vi försökte gå ner så försiktigt som möjligt. Vi var ju ”lite” blöta och en hel del rivsår, men vi var ute! Jag vet inte själv hur vi beslutade oss för det, men vi gick och satte oss framför, ja precis, Fotbollsplanen. Och killarna var fortfarande kvar, men vi var en bit ifrån. Men det dröjde bara en liten stund innan de gick där ifrån igen. 

Under den tiden vi väntade på min pappa, stod vi och dansade bredvid vägen. Lusiga som vi var (och är än idag) gav vi ett gått skratt till människorna i bilarna. Och så äntligen kom pappa och vi åkte tillbaka till Äskestock, och kunde bli torra igen. Vad var det man säger, slutet gott allting gott! ;) 

Detta var min och Magdalenas upplevelse i sommras. Det var kanske lite irriterande då, men man kan ju inte låta bli att skratta åt det nu i efterhand. 

             

             

Huset på kullen

HUSET PÅ KULLEN
Huset är precis så stort som på bilden pappa visade oss. Det ligger i utkanten av det lilla samhället, upplagt på en kulle. Vart man än tittar ser man granskog. Mörk och tät som i sagorna. Det känns som att bo mitt i skogen. Det är så tyst på kvällarna att man kan tro att alla människor flytt härifrån och bara fåglarna har stannat kvar. Jag fattar inte varför pappa tvunget måste flytta just hit. Tystnaden, brukar han svara. Som kompositör behöver han ha det tyst omkring sig. Stan har blivit för bullrig och gapig. Pappa gör mest filmmusik. Ni har säkert sett filmerna, men kanske inte tänkt så mycket på musiken. Bra i så fall. Musiken ska inte märkas, brukar pappa säga, den är en del av filmupplevelsen, precis som fotot och kamerarörelserna. Jag gillar musik, även om jag inte är musikalisk som pappa, men en sak vet jag: Jag tycker inte om tystnaden. I alla fall inte den här tystnaden.


Huset har fyra sovrum, ett kök lika stort som vår lägenhet i stan, två toaletter, ett gigantiskt vardagsrum och en balkong lika bred som ett fartygsdäck. Vi har kvällssol och om man kisar kan man ana Siljan bakom grantopparna. Huset är perfekt, sa pappa, ett fynd. Vi hade en jäkla tur som fick det så billigt.


Det har sin förklaring. Men det fick vi inte veta förrän det var försent. Vad som är fel med huset. Varför de förra ägarna flyttade härifrån efter bara ett halvår. Varför mina nya klasskompisar tystnade och fick något stelt i blicken när jag berättade var jag bodde. Mäklaren berättade ingenting. Det kanske inte hade spelat någon större roll. Pappa förälskade sig i huset, och som alla vet är kärleken blind.


Men huset älskade honom inte tillbaka.
Huset hatade oss alla.

Särskilt mig.
 
Det började redan första natten.
Jag satt i soffan och tänkte, medan pappa satt på balkongen och läste. Dörren till balkongen knarrade lite, och plötsligt smällde den igen! Han kollade in på mig genom fönstret, så jag går fram till dörren. Men den går lätt att öppna. Vi sa inte så mycket, men bestämde att vi skulle sätta upp en hasp nästa dag.
Dagen har varit lång med flytten och möblering, så vi går och lägger oss. Det nya huset känns stort och lite spöklikt, och när jag ska sova hör man inget buller från bilar på en vägen upp till huset. Allt är tyst, allt utom vinden som susar i trädtopparna. Jag var inte säker på när jag somnade, men till sist lyckas jag.
I min dröm finns det massor katter som jamar, klöser och fräser. Men efter ett tag märker jag att det inte enbart är en dröm, utan jag hör jamande och klösande på en dörr. Efter några minuter inser jag att jag kanske borde gå och kolla så ingen katt har blivit instängd i huset. Det skulle i och för sig varit konstigt för vi har inga katter och närmaste huset, ja, det är inte speciellt på nära. Jag gick darrande av nattens kyla igenom huset, men jag hörde inte var det kom ifrån.

Efter en stunds letande gick jag upp igen. Antagligen hade jag bara inbillat mig allting. Kanske en dröm, men jag hade i alla fall inte hittat någon katt. I och för sig var det väl tur, för vad skulle jag gjort om det verkligen var en katt? Jag är inte så bra med djur, och kommer nog dröja länge innan ens jag försöker att bli det. När jag kommit upp och nästan somnat hör jag det igen! Men nu är jag säker, det måste vara en katt här. Än en gång går jag ner, men nu hör jag var det kommer ifrån... Källaren!

Jag tar en kudde från soffan innan jag öppnar dörren som leder ner till källaren. När jag är i trappan går en kall kår går igenom mig, men jag fortsätter ändå ner i den allt mer kalla luften. På nästsista trappsteget snubblar jag till och faller. Jag landar på något svart och fluffigt litet bylte. Jag reser mig snabbt upp och backar några steg. Jag har lyckats uppfatta att det är en katt. Men så fort jag böjer mig ner springer den upp för trappan. Jag små springer efter. Vad gör en katt i vårt hus? Hur har den kommit hit? Jag kunde ju inte bara lämna den i huset, så jag gick efter och till slut stannade den och vände sig om. Den började fräsa åt mig, och kom närmare. Innan jag hunnit reagera var den över mig med klorna utfällda. Jag skrek till och försökte få bort den. Men jag tappade kudden, och försökte förtvivlat få bort den med händerna. Men allt blev bara suddig...

Jag ryckte till, jag satt hemma i vardagsrummet. Jag kollade mig om kring. Kaos! Nästan alla saker omkring mig låg slängda på golvet. Pappa hade nog redan kört till jobbet, och inte förrän om en vecka var flytten. Allt hade bara varit en dröm, och fajten med katten var väl orsaken till kaoset i vardagsrummet. Huset vi skulle till flytta till var stort, fint och låg mitt i stan. Jag log för mig själv, hur löjliga drömmar kunde man ha?!




SLUT!

Skriet från vildmarken, Del-1

Första sammanfattningen av "Skriet från vildmarken" av Jack London. Skriven år 1990.
Året i boken är 1897.

Buck (hund): Buck är en 60 kg hund, korsning mellan Sankt Bernhard och Skotsk fårhund. Ända sedan han föddes för 4 år sen har han bott hos domaren i Santa Clara-dalen. Även Bucks pappa var domarens. Buck tycker själv att han är Kung på domare Millers mark. Enligt han äger han allt och alla där. Han hängde ibland med på jakt, och han älskade det kalla, stärkande vattnet.

Domare Miller: Det är Bucks ägare. Han har en ganska stor familj, döttrar och söner. Även han bor i Santa Clara-dalen.

Manuel: Det är Domarens trädgårdsmästare. Han var opålitlig och var svaghet var att spela kinesiskt lotteri, och han trodde på system.

Fortsättning följer…

Sammanfatta med 3 meningar

Kapitel: ”Sabinas freestyle” S. 56-59

Sabina, Fanny och Nora har kommit ner för alla trappor när Sabina kom på att hon glömt sin freestyle där uppe.

Sabina och Fanny skulle vänta på skolgården när Nora sprang upp och hämtade den. 

Men när hon kommit ner är de inte där, så hon tar med den hem.