Shit happens!

Det var en varm dag sommaren 2012. Jag hade fått med min bästa vän Magdalena till vår sommar stuga. Det ligger långt ifrån någon stad, den lilla gruppen hus kallas Äskestock. Så min pappa skulle in till den närmsta lilla sommarstaden Västervik. Magdalena och jag bestämde oss för att följa med en liten bit, men hoppa av efter ungefär halva vägen. Det ligger ett stort godishus med några bänkar utanför. Det fanns även en fotbollsplan där. Så när vi varit i affären gick vi till fotbollsplanen. Dock hade vi tyvärr glömt en boll, men vi gick runt lite i det blöta gräset och pratade. Efter en liten stund såg vi tre äldre killar utanför, så vi började skoja lite om att ”tänk om de skulle komma hit!” Och då trodde vi att de bara skulle gå förbi, men efter en liten stund visade sig de också skulle in på fotbollsplanen. I och med att vi egentligen inte var med i någon klubb eller något sånt, tyckte vi det var pinsamt att bara stå där. Så när de började ropa, vinka och hålla på gick Magdalena in bakom ett litet bollförråd. Men dum som jag var stod jag bara kvar. 

Det var blöt skog runt hela fotbollsplanen utom en liten grind, och de var där de stod. Men värken Magdalena eller jag ville gå förbi dem, så vi beslutade att försöka gå igenom skogen! Men den var ganska så tät så när vi gått en bit visste vi inte vart vi skulle. Gräset och träden hade fångat upp mycket vatten, så allt runt en var blött eller fuktigt. 

Efter en stund kom vi till ett staket, men på andra sidan såg vi det stora gula godishuset. Tyvärr kunde vi inte gå ner där för vi var uppe på en klippa. Barnen nedanför pekade upp mot oss och sa ”Kolla mamma! Det är någon som är där uppe!” 

Så vi fick helt enkelt fortsätta gå. Fast jag, helt enkelt var det kanske inte. Vi kom till något som såg ut som en övergiven stuga. Så vi fick ta en liten omväg runt den. Efter att vi flera gånger ramlat, såg vi en öppning! Dock ledde den till en stor väg, och på andra sidan skogen som vi försökte komma till. Men fast beslutna gick vi åt rakt motsatta riktng. Och ja, nu såg vi det! Den lilla vägen som vi nu letat en bra tag efter. Men återigen fanns det en hake, vi skulle ta oss ner från en backe. Den såg både blöt och slirig ut, dessutom fanns det massor av tagbuskar där. Men vi försökte gå ner så försiktigt som möjligt. Vi var ju ”lite” blöta och en hel del rivsår, men vi var ute! Jag vet inte själv hur vi beslutade oss för det, men vi gick och satte oss framför, ja precis, Fotbollsplanen. Och killarna var fortfarande kvar, men vi var en bit ifrån. Men det dröjde bara en liten stund innan de gick där ifrån igen. 

Under den tiden vi väntade på min pappa, stod vi och dansade bredvid vägen. Lusiga som vi var (och är än idag) gav vi ett gått skratt till människorna i bilarna. Och så äntligen kom pappa och vi åkte tillbaka till Äskestock, och kunde bli torra igen. Vad var det man säger, slutet gott allting gott! ;) 

Detta var min och Magdalenas upplevelse i sommras. Det var kanske lite irriterande då, men man kan ju inte låta bli att skratta åt det nu i efterhand.